/ Allt och inget / Träning /

Onsdagstankar


 

Solen skiner in genom köksfönstret, kaffekopp nr. 2 är på intågande och plättfrukosten är redan i magen.

Man måste väl få göra en vanlig sketen onsdag lite bättre om det då är med plättar till frukost, sovmorgon eller något helt annat.
 
 
Om en timma ska Edvin och jag bila iväg till Smedsby på MammaBootCamp i en timma.
Förhoppningsvis sover han sig genom hela gymppapasset så man får något gjort. Om inte går det säkert bra ändå! Andra planer för idag har vi väl inte om jag inte kommer mig iväg på nått pass på gymmet ikväll. Matts och jag bestämde oss för att köra igång hälsosammare vardagsvanor för oss, med start denna vecka. Så nu hålls godiset, glassen och annat med massa socker borta ur våra skåp. Samtidigt försöker vi oss på att motionera minst 3 pass/veckan och dit räknas inte mina lugna vagnpromenader. Såååå att... Jag har kirrat ett pass i måndags, så bara resten kvar då.
 
 
 
/ Allt och inget / Gravid / Träning /

Äntligen tillbaka!


 
 
Så hade de 3 månaderna av mitt gympausande gått och jag kunde i helgen stövla in på mitt kära Easyfit än en gång. Sen fick jag förstås reda på att jag kunnat börja redan den 7.9, en vecka tidigare, och inte alls först nu till helgen som jag trott. Blev nog nått missförstånd från min sida där i slutet av graviditeten - preggohjärnan till trots. Men lika glad för det stövlade jag in i lördags på förmiddagen för att testa mig fram.
 
Jag fick ganska snabbt konstatera att jag definitivt är svagare än innan jag blev gravid - inget jag ens förvånas åt. Jag är också svagare än jag var under graviditeten men uthålligheten i armarna är bättre. Inga surprises där heller då jag gissar den styrkan kommer av allt bebisbärande dagarna i ända. Fick under mitt test-pass konstaterat att min rygg och mina axlar behöver stärkas ordentligt för att jag ska orka med vardagen. Resten av kroppen kändes helt okej. Så där har jag utgångsläget då. Det ska bli roligt att sakta få börja bygga upp sig själv igen!

 
Lite på 3 månader mellan bilderna, kvinnokroppen e amazing!
 
Därför var jag ju inte heller sen att se till att få gå på mitt absoluta favoritpass i måndags. Body45 heter passet - roligaste helkroppsträningen ever som jag saknade nått otroligt under andra halvan av graviditeten. Jag fick ju ganska snabbt lämna bort allt vad hopp, magmuskler och olika böjar heter då jag fick så sammandragningar. Men igår fick jag min revanch! Det var så kul! Visst var det tungt med alla uthållighetsövningar för t.ex. benen då jag inte gjort nått sånt på vääldigt länge. Inte heller kunde jag köra alla hopp och magövningar till fullo än. Men jag var med och jag gjorde så gott jag kunde! Det är det viktigaste och antagligen var det helt tillräckligt också när jag känner träningsvärken smyga sig på idag...
 
Men nåja, nu tror jag nog jag har tjatat klart om min träning för denna gång. Men jag är så glad!
 
 
 
/ Allt och inget / Träning /

Det första löppasset


 

Redan för ett par veckor tillbaka hade jag bestämt mig för att så småningom snöra på mig löpskorna igen, för att se hur kroppen skulle reagera på en löptur, nu ett par månader efter förlossningen.
 
 
Jag frågade redan när jag var på eftergranskning till mödrarådgivningen, om det är okej att jag börjar träna igen och utan desto mer frågor från deras sida fick jag en 'ok'-stämpel för att börja på.
Jämför man eftergranskningen med t.ex. Sveriges eller Norges är ju den finländska efterkollen väääääldigt långt efter. Här frågar de om man känner sig okej själv för att träna och that's it. De kollade inte ens upp min magmuskeldelning, eller ifall jag fått nå brock. I de övriga nordiska länderna lär man heller inte rekommendera hopp eller studs de första 6 månaderna efter förlossning, eftersom bäckenmuskulaturen inte har hunnit återhämta sig tillräckligt. Här får man, fast samma dag som efterkollen, ta sig ut i löpspåret och den kollen görs 6-8 veckor efter förlossningen. Så där har nog den finska vården något att läsa in sig mera på, men tur är det ju ändå att man får gå på nån slags koll!

 
 
 
Jag har därför läst på en del själv om hur det ska kännas och vad min kropp kanske kan tåla. Jag kom fram till att eftersom jag höll igång så gott som hela graviditeten vågar jag nog testa mig fram och förhoppningsvis kan jag lita på att jag känner i kroppen vad den klarar av och när jag behöver lugna ner mig. Så när det nästan gått 12 veckor efter förlossningen började jag känna att nu vill jag testa vad jag klarar av för slags löpning i dagsläget.
 
Sagt och gjort. Förra fredagen snörade jag på mig skorna och for ut på en runda - och jag orkade så mycket bättre än vad jag nånsin kunnat tro! Visst sköt pulsen i höjden efter ett tag. Visst fick jag ta pauser och promenera under rundan, flera gånger. Visst kändes det i kroppen dagen efter. Men det gick över förväntan och det gick så pass bra att jag nog vill ut i löpspåret igen!