Den här förlossningen blev planerad med igångsättning, med start den 26.5 då bebisen i magen beräknades vara i vecka 38 eftersom storebror inte varit liten och jag själv har lidit av förlossningsrädsla hela graviditeten.
På tisdag morgon (vecka 37+1) vaknade jag redan en stund före 7 efter att ha sovit sådär lagom dåligt på grund av all nervositet. När klockan visade på lite efter 7 ringde jag in som planerat till förlossningen, för att få reda på vilken tid jag förväntades dyka upp för igångsättning. I andra sidan luren svarade en barnmorska glatt, att jag är välkommen redan kl. 8.00. Det blev med andra ord lite bråttom att äta frukost, packa de sista sakerna i BB-väskan och äta lite frukost innan Matts körde mig till sjukhuset.
Sista magbilden!
På grund av pandemin, fick varken partner eller annan stödperson närvara vid förlossningen.
När jag kommer upp till förlossningen, på fjärde våningen, får jag börja med att ligga i CTG-kurva i en halvtimma. Efteråt får jag gå och sätta mig i "pappornas rum" i en soffa och vänta på att läkaren ska ha tid att sätta in ballongen som används vid igångsättning. Klockan hinner bli 11 innan läkaren dyker upp, men lyckligtvis har jag med mig sysselsättning (ipad; böcker, netflix och poddar). Läkaren konstaterar att det borde gå att sätta ballong, men får ändå pröva en god stund innan den sitter. Det blir satt en "dubbel-ballong" (Cooks kateter), som sätts dit manuelt. Ingreppet gör inte speciellt ont, utan är mest lite obehagligt tycker jag.
Jag får information om att komma tillbaka ifall ballongen kommer ut före kl. 21 ännu samma dag, annars är jag välkommen tillbaka nästa morgon 9:30 för fortsatt igångsättning. Efter det hämtar Matts hem mig från sjukhuset.
Rätt så fort när vi kommer hem, får jag oregelbundna sammandragningar med ca 2-7 minuters mellanrum. Efter att vi ätit lunch och vilat en stund bestämmer vi oss att gå ut på promenad. Under promenaden blir sammandragningarna tätare och gör mer ont, och det är ingen snabb takt vi går i. Sammandragningarna gör dock sitt, för när vi kommer hem tillbaka kommer ballongen ut när jag varit på wc:n. Klockan är då 15:45 och jag ringer förlossningen som säger att jag ska packa med mig allt, och komma in efter att vi druckit kaffe och ätit smörgåsar här hemma.
Nu kommer jag troligtvis inte fara hem längre utan bebis i famnen!
När jag kommer tillbaka till förlossningen, märker jag att sammandragningarna har lugnat ner sig rejält. Det samma konstateras efter att jag legat i CTG-apparaten igen i en halvtimma. Klockan är ungefär 17 när det bestäms att igångsättningen ska fortsätta med cytotec, då jag bara är öppen ca 3 cm och tappen ännu är lite omogen.
Jag får första tabletten kl. 17:20, och blir tilldelad ett eget rum (observationsrum 1). Av tabletten märker jag inte mycket, utan underhåller mig med Netflix, poddar och en bok i ett par timmar. Klockan 21:15 får jag tablett nr. 2, som ändå ger mig så pass onda sammandragningar, att jag vaknar mellan 1:30-3-tiden på natten, då jag tar panadol för att kunna sova vidare.
Nästa morgon vaknar jag strax före 7, utan onda sammandragningar men som ändå dyker upp av sig själv med ca 5-10 minuters mellanrum.
Fortsättning följer så att inlägget inte blir flera kilometer långt!
Del 2 hittar ni -här- .