/ Allt och inget / Tankegångar /

Identitetskris?


 
 
 Det slog mig här om dagen, när jag skulle presentera mig för en grupp nya människor att jag inte längre riktigt vet vem jag är, eller snarare hur jag ska presentera mig.
 
 
 
När jag började fundera på det blev det ännu mera tydligt hur jag liksom "tappat bort mig" under det senaste året. Inte så konstigt egentligen, hela min värld är ny jämfört med hur den var för ett par år sedan. Att man tappar bort en del av sig själv på vägen är inte märkligt alls.
Sedan jag blev utexaminerad socionom i december 2015 har jag hunnit arbeta som handledare, bytt jobb till barnträdgårdslärare, tränat massor, gift mig, varit gravid, fött ett barn, köpt en lägenhet tillsammans med mannen, varit mammaledig och sedan vårdledig för att nu hösten 2019 ta tjänstledigt från jobbet, placera barnet i dagvård och själv börja studera ett helt nyt ämne.
 
 
Så när jag får frågan "vem jag är?", vad ska jag då riktigt svara?
De senaste fyra åren har jag ju gått under titlarna;
handledare, barnträdgårdslärare, mamma, vän, kollega och numera också studerande.
 
Jag är inte längre de två förstnämna, mamma kommer jag alltid vara, förhoppningsvis någons vän med. Kollegor har jag, men de har jag inte träffat på nästan ett år och studerande är jag i dagsläget men jag känner mig inte riktigt bekväm i den rollen heller. Anledningen till att jag inte känner mig bekväm i den rollen är att jag känner mig så gammal! Jag har ju redan hunnit vara studerande en gång tidigare! Nu är den tiden "förbi". Men ändå sitter jag där i skolbänken, så rimligtvis är jag än en gång studerande med.
Inte heller känner jag mig längre bekväm i att presentera mig som någons mamma, så som jag gjort det senaste året när jag varit hemma med sonen. Just den tanken slog mig imorse, så tydligt med exempel och allt. Jag minns när jag träffade de andra mammorna i mammagruppen för fösta gången, när de presenterade sig. Då kom det nästan alla gånger fram också vad de jobbar med, innan de blev föräldralediga. När de presenterar sig i dagsläget är det inte alls lika självklart att nämna det mera utan istället presenterar man sig som någons mamma. Så något har ju hänt på vägen, men nu känner jag inte längre att det är just det jag vill säga heller... Jag är ju så mycket mer än "bara någons mamma". Vad eller vem vet jag dock inte riktigt.
 
Så tillbaka till grundtanken; hur ska jag då presentera mig?
Det beror säkert på från tillfälle till tillfälle... förhoppningsvis klarnar det hela så småningom.
 

"Hej jag heter Nadja, bor i Vasa och vet inte riktigt vad jag håller på med.
Vem är du?"