Liksom i vårast, när den första coronavågen drog igång, sökte ju folk sig ut i naturen. Precis likadant blir det väl nu i höst. Det känns ju rätt så naturligt, då man inte rekommenderas göra så mycket annat än stanna hemma, undvika folkmassor och istället vistas utomhus. Vi som inte hade desto större planer för helgen var inte sena med att hitta på något utomhus i lördags på förmiddagen, när solen äntligen visade sina strålar efter en vecka av regn.
Jag har länge velat besöka Mälsor vandringsled, för att få se bl.a. Mårran-stenen och Hattifnattarna som finns utplacerade längs med leden. Ett par andra Muminfigurer dyker också upp lite varstans och ungefär mitt på sträckan (2,6km är hela leden) finns det rester från en flygolycka.
Många stora stenar återkom längs med leden och Edvin var inte sen att högt ropa
"Titta en BAMSESTEN!" varje gång vi gick förbi en lite större sådan.
"Titta en BAMSESTEN!" varje gång vi gick förbi en lite större sådan.
Elsie sov sig igenom nästan hela turen i bärselen. Det är nog ett av de bästa köpen vi gjort som småbarnsföräldrar, den är bra precis överallt! Att promenera fram med vagn i den här terrängen skulle jag inte rekommendera!
Just när vi började fundera om vi missat Mårran-stenen, dök den upp bakom ett hörn!
Det här är nog en riktig trollskog!
Närmare 1,5 timmar senare kom vi ut på vägen som är den sista sträckan av vandringsleden. Både jag och Matts var förvånade över att Edvin hade orkat gå exakt hela sträckan själv, utan att klaga! Och det fastän lillemannen (i misstag) landade på rumpan i en vattenpöl och blev plaskvåt på slutet. Det var faktiskt väldigt blött den sista sträckan och även jag traskade fram med genomvåta skor den sista kilometern förrän vi hittade fram till bilen. Kanske vore värt att satsa i ett par Goretexskor?!
Alla var hur som helst nöjda med utflykten, och kanske vi t.om. besöker leden en gång till i år när frosten lagt sig på marken?!
Slutet gott, allting gott!
Slutet gott, allting gott!