Visst blev det fina bilder av kladdkakan i inlägget innan?
Något vi pratade om samtidigt som bilderna togs var, hur enkelt det är i dagens läge att bygga upp en fasad på sociala medier över hur fint och perfekt det kan vara. Sällan är ju verkligheten som på bild och det är nog något vi behöver påminnas om mellan varven.
Under tiden vi tog våra bilder såg det ut ungefär så här bakom oss: två bebisar satt och mumsade majskrokar och slängde matrester på golvet, en 3-åring vandrade stolt omkring med sin muminmugg med sugrör i bakom oss och bara halva bordet var findukat. Köksbänken full av sånt som skulle diskas efter allt bakande och på halva bordet stod resterna av en sen lunch ännu framme. Men det visade vi ju inte på bild, för det var ju inte vardagsstöket vi ville förmedla med våra bilder. Tänk så lätt man kan vinkla verkligheten bara genom en kameralins. Ska påminna mig själv om det också nästa gång jag ser en vacker bild i mitt insta-flöde. För många gånger tänker man ju bara på hur fint och perfekt alla andra verkar ha det fast det inte behöve vara så bakom kulisserna...
