*Det här inlägget skulle jag trycka "publicera" på igår. Men så går det som oftast här hos oss; lilleman behöver mig och allt annat får vänta. Och vänta och vänta och vänta... 😉Men kan ju lika gärna publicera det idag då, fastän det redan är historia.
Godmorgon!
Sitter som bäst och lusläser Vasa stads hemsidor om familjedagvård, daghem och privata daghem i jakt på mer information. Inte för att jag kommer fram till något, det är ju inte första gången jag kollar in de här sidorna. Sitter egentligen med dåligt samvete som ens kollar in dagvårdsplatser då jag nyss meddelat att jag stannar hemma på vårdledigt tills årsskiftet. Men grejen är den, att jag så småningom ska söka in till en magisterutbildning här i Vasa och slipper jag in kommer vi högst troligen behöva ha Edvin i dagvård ett par timmar per vecka från och med hösten och min vårdledighet ska avbrytas och bli studieledigt istället.
Så såna funderingar snurrar på här hos oss. Ska försöka få tag i någon kunnig per telefon de kommande dagarna men hittills har det farit direkt till växeln.
Annars då? Idag är det onsdag. Mitt i veckan med andra ord. Dagarna har gått snabbt nu igen. Förutom i måndags, måndagen hade verkligen den längsta och tråkigaste eftermiddagen ever. Timmarna tills Matts skulle komma hem från jobbet ville aldrig ta slut! Gårdagen då igen gick i en susning. Edvin och jag besökte Öppet Dagis och sen var det plötsligt middag, kväll och nattning.
Oj på tal om nattningen!
Edvin avskyr att bli nattad för tillfället. Det är protester och skrik och gråt som vill gå över i hysteri efter en timmas vyschande och nattande. Vi försöker få honom att somna i egen säng nu, utan att bli ammad till sömns. Igår var nattning nr. 2 som tog lite på en timma. Nattningen kvällen innan tog 1½ timme. Hoppas det börjar gå smidigare och smidigare nu. Nu när vi flyttat är jag dessutom nojig för vad grannarna ska tycka och tänka när han gråter sådär, speciellt de gånger han vaknat mitt i natten och är otröstlig. Tyvärr är det inget vi kan något åt, utom att vyscha och lugna och göra vårt bästa. Vi ska tro det blir bättre. Snabbt!
Nu ska jag koka upp frukostgröten åt pojken och själv dricka upp min sista kaffeslurk. Vi hörs!
