Jag säger inte att jag har världens mest blåsta katt. Men inte har jag heller den smartaste.

Hon är väldigt söt och gullig och rar och hela det där köret, men ibland undrar jag nog om min systers lilla flicka skakade bort alla hjärnceller katten någonsin haft, när hon bar katten i svansen.

 

 

 

Jag menar, titta bara på de här bilderna:

 

Nu kanske ni tror jag hade något gott i nyporna, som Zelda tittade sådär på.
Men nej. Jag bara låtsades ha något. Så smart är hon, att hon tror jag har godis i handen fast den är tom.

Men nog är hon ju gullig för det!