Sex och ett halvt år fick jag ha dig hos mig.
Önskar att jag fått ha dig så många fler år än så, men man får ju inte alltid som man vill.
Du kommer ändå alltid vara mig närmast.
R.I.P
15.12.2016
 
 
 


















 








 
 
Du som alltid skulle vara med överallt.
Du som alltid ville äta lite, lite mera.
Du som alltid tryckte din kind, så hårt, mot min.
Du som hatade att jag traskade efter dig, när vi var ut och gå i koppel.
Du som älskade att få sova i vår säng, fast du egentligen inte fick.
Du som såg till att jag aldrig behövde vara ensam, för jag kom aldrig någonsin hem till ett tomt hem.
Du som fått mig inse att man kan tycka om ett djur lika mycket som en människa, om inte mer.
Tack Leo!

 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress