Det här har varit en väldigt lång, kämpsam och tung dag. Enligt mig då.
Lärarna kommer bara med nya uppgifter och deadlines hela tiden.
Vi har flera stora kurser på gång med massor att göra i.
Så det kan hända att jag är lite stressad just nu... lite...
Det känns liksom lite så här mellan varven:
Lärarna kommer bara med nya uppgifter och deadlines hela tiden.
Vi har flera stora kurser på gång med massor att göra i.
Så det kan hända att jag är lite stressad just nu... lite...
Det känns liksom lite så här mellan varven:
Så kommer man till det där stadiet när man bara
inte orkar bry sig längre, och det börjar spåra ur...
Ungefär som i mitten på vår engelskalektion idag.
Jag.kunde.inte.sluta.skratta!
inte orkar bry sig längre, och det börjar spåra ur...
Ungefär som i mitten på vår engelskalektion idag.
Jag.kunde.inte.sluta.skratta!
När det var över insåg jag bara en sak:
Så när jag kom hem från skolan idag hade jag två tankar i mitt huvud...
Sen kom ju Matts hem i något skede, och han var snäll och laga middag...
Men sen sa han att det var dags att stiga opp ur sängen för att äta!
And I was just like...
Men sen sa han att det var dags att stiga opp ur sängen för att äta!
And I was just like...
Han däremot var inte lika övertygad...
Mumlade något om att en powernap max kan
vara 45 minuter, inte 3 timmar lång...
Så han gjorde ungefär såhär:
Mumlade något om att en powernap max kan
vara 45 minuter, inte 3 timmar lång...
Så han gjorde ungefär såhär:
Men nu sitter jag här. Vid datorn. Med middag i magen.
Och jag är nästan på gång med nån skoluppgift.
Fördriver bara tiden först lite med att söka efter massa gif-bilder
till det här ytterst viktiga blogginlägget.
Så det så.
Och jag är nästan på gång med nån skoluppgift.
Fördriver bara tiden först lite med att söka efter massa gif-bilder
till det här ytterst viktiga blogginlägget.
Så det så.